Liksom Artur Hazelius blev väckaren och vägröjaren för den mäktiga folkrörelse som kallas hembygdsrörelsen, hade även vår lilla förening föregångare som hade förståelse och vilja att vårda arvet från förfäderna.
Dit kan vi räkna hemmansägare Olof Olsson i Instuga, Boda (f. 11/5-1801 d. 24/8-1890). som 7-årig parvel hade han åsett det dystra skådespelet, då de hundra lantvärnsmännen dukade under i fältsjuka, jordades i kullen vid Boda och han höll sedan dessa gravar i sin vördnad.
En annan av dessa socknens första fornminnesvårdare var skräddarmästare A A Bedin i Boda. Även hans namn är knutet till vårdandet av gravarna i Boda.
Till föregångarna kan vi också räkna fröken Anna Anderson Loftlund Hajom, hon hade under många år samlat in gamla möbler och ting i bygden. Hon ville rädda dessa kulturskatter undan uppköpare som började komma till bygden och för en ringa penning köpa upp gamla fina saker som folk gjärna avyttrade därför att de tyckte att de inte hade något värde.
Anna fick så småningom ihop saker till ett litet museum som hon förvarade på Haga i Ulfshuvdane.
Många skrattade åt hennes intresse för det gamla och folk som ville vara kvicka kallade hennes samlingar för "spökrummet på Haga".
Även nyinflyttade kantorn Sven Älveby i Hajom och ingenjören i Koppom, Knut Halldin var förespråkare.

Det dröjde jämförelsevis länge innan hembygdsrörelsen fick några fastare rötter i Järnskog. Söndagen den 10 nov 1923 samlades dock i Hajoms skola en liten grupp intresserade för att dryfta frågan om bildandet av en hembygdsförening.
Initiativtagare till detta möte var framlidne snickarmästaren Axel Olsson Boda, fröken Anna Andersson Hajom och kantor Sven Älveby. Det visade sig att intresse för saken förefanns och en interimsstyrelse tillsattes för att utarbeta stadgar för den nya sammanslutningen, som jämväl skulle tjäna som föreläsningsförening.
I de stadgar som vid ett påföljande sammanträde fastställdes heter det i paragraf 2:
Föreningens uppgift